Veckan har varit åt helvete för dålig.
Deppiga dagar, ensama timmar och förtvivlade minuter.
Så har det sett ut.
varje kväll har jag gråtit för att jag har samlat på mig alldeles för mycket ångest.
pappa vill att jag pratar med honom. Men jag kan inte. Små saker går väl. Men han vill gräva lite djupare. Djupare än vad jag ens klarar av att tänka på.
Det är jobbigt att inte kunna förstå sina känslor.
Att ha ångest varje dag över småsaker.
Vara pedant över rummet. Och gnälla på alla andra för att dom gör allt fel enligt mig.
Allt ska vara som jag vill. Men samtidigt vill jag inte att någon ska bry sig om mig. Jag vill kunna klara mig själv. men pappa är på högspänn hela tiden. Jag får inte vara själv inne på mitt rum. (med tanke på förra veckans incident), han tror att jag ska skära upp allt på min kropp. Det är också en grej som är irriterande. Okej, jag vet varför han oroar sig, för det är ingenting jag kan hantera. men, jag vill ändå att han ska ha lite tilit för mig.
Nu är jag bara här och gnäller igen.
Det är det enda jag har gjort nu det senaste.
jag kan inte ens hålla vad jag lovar.
jag lovade Conny( som även har namnsdag idag ) att komma till halmstad och sova där en natt med honom. men nej då, jag ska ju såklart vara så jävla deprimerad så jag inte ens pallar att kliva ur sängen.
Ett rent helvete är det vad det är.
Jag önskar att jag vore död. Eller frisk, doesn't matter.
Jag vill bara inte vara en börda för alla andra...
"The truth is what you want it to be..."
Deppiga dagar, ensama timmar och förtvivlade minuter.
Så har det sett ut.
varje kväll har jag gråtit för att jag har samlat på mig alldeles för mycket ångest.
pappa vill att jag pratar med honom. Men jag kan inte. Små saker går väl. Men han vill gräva lite djupare. Djupare än vad jag ens klarar av att tänka på.
Det är jobbigt att inte kunna förstå sina känslor.
Att ha ångest varje dag över småsaker.
Vara pedant över rummet. Och gnälla på alla andra för att dom gör allt fel enligt mig.
Allt ska vara som jag vill. Men samtidigt vill jag inte att någon ska bry sig om mig. Jag vill kunna klara mig själv. men pappa är på högspänn hela tiden. Jag får inte vara själv inne på mitt rum. (med tanke på förra veckans incident), han tror att jag ska skära upp allt på min kropp. Det är också en grej som är irriterande. Okej, jag vet varför han oroar sig, för det är ingenting jag kan hantera. men, jag vill ändå att han ska ha lite tilit för mig.
Nu är jag bara här och gnäller igen.
Det är det enda jag har gjort nu det senaste.
jag kan inte ens hålla vad jag lovar.
jag lovade Conny( som även har namnsdag idag ) att komma till halmstad och sova där en natt med honom. men nej då, jag ska ju såklart vara så jävla deprimerad så jag inte ens pallar att kliva ur sängen.
Ett rent helvete är det vad det är.
Jag önskar att jag vore död. Eller frisk, doesn't matter.
Jag vill bara inte vara en börda för alla andra...
